the liberated voice

Tondövhet

Kefas

 

 

 

 

Någon egentlig tondövhet finns inte.

 

Jag har haft många möjligheter att få arbeta med s.k. "tondöva" eller "brummare" och de har alla med framgång kunnat arbeta med problemet.

 

Genom att å ena sidan arbeta med att lösa upp muskulära och mentala spänningar och å andra sidan arbeta tekniskt med andning och stöd har de alla gjort framsteg i att kunna höra och fånga specifika toner och i att följa respektive föra en melodi.

Med tiden har många av dem kunnat sjunga rent.

 

Sångare som kallas tondöva har ofta kraftiga spänningar kring stämbanden.

Som regel känner de inte av dessa spänningar eftersom de vanligtvis haft dem väldigt länge.

Vanligtvis ligger det psykologiska orsaker bakom "tondövheten". Ofta rör det sig om att sångaren redan tidigt i livet fråntogs sitt självförtroende beträffande röstanvändandet. Ofta rör det sig om händelser i skolan.

Men ibland rör det sig om att man helt enkelt övertagit omgivningens (framförallt föräldrars) dåliga förhållande till sin egen röst.

 

När en sådan person tillräckligt många gånger drabbas av sociala "nederlag" i samband med rösten blir hon/han allt mer osäker på samspelet mellan hörsel och röst. De slutar att lita på sin – egentligen medfödda – förmåga.

Örat "kopplas bort" och sångaren korrigerar inte längre det han/hon hör.

 

"Jag kan inte sjunga" blir alltmer en del av dessa personers identitet.

 

Men det finns en väg ut ur den begränsningen bara man är villig att satsa.

Det är sannerligen värt det arbetet och den tid det tar!

 

Jag blir väldigt glad när en s.k. "tondöv" vill ge sig själv chansen och möjligheten att arbeta fram sin sångröst. Att få sångrösten tillbaka.

 

 

Min metod

Vägarna och metoderna anpassas efter individens behov men generellt

börjar jag arbeta med andningen.

Jag börjar med andningen eftersom den är det mest grundläggande för röstavändandet. Andningsövningarna involverar heller inte rösten, vilket är en fördel när man vill undvika de spänningar och den mentala laddning röstanvändandet annars aktiverar.

 

Spänningar i svalget (som försvårar stämbandsrörelsen) understöds av spänningar framförallt i tunga, käke, nacke, skuldror och rygg.

Genom arbetet med andningen och genom den förbättrade s.k. grundningen kan den övre delen av bålen lättare slappna av.

 

Saken är nämligen den att dessa sångare (och många andra för den delen) laddar överkroppen med spänningar vid röstanvändandet. Spänningarna i bålen fortplantas inåt svalget.

 

Med andningsövningarna, där andningen grundas och fördjupas, och med de därefter följande röststöds-övningarna kan överkroppen alltmer slappna av vid röstanvändandet.

Rösten vill ha ett stöd i kroppen, en grund, ett golv att s.a.s. stå på. Om den inte får det på rätt sätt, nämligen genom en aktiv muskulatur i bäcken, buk och ländrygg så skaffar den sig det stödet i skuldror, nacke och käke. Detta slags stöd kan liknas vid att gasa och handbromsa samtidigt.

Följden av arbetet med andning och stöd är att många spänningar elimineras.

Rösten får större rörelseutrymme och redan här märker man en betydlig förbättring.

 

När vi sedan börjar att låta rösten ljuda så gör vi just det. Vi ljuder!

Vi väntar med exakta toner och melodier och arbetar istället med klangfärger och den ljudande röstens ljus- (eller mörker-) grader. Eleven får imitera mig på ett lekfullt sätt.

Successivt lockas rösten över från det rent "färgklangliga" till allt mer tonartade ljud. Med tiden lyckas sångaren allt bättre "fånga" och "bära" enskilda toner.

Arbetet går vidare med lekfullt improvisativa "följa och leda-" och "eko-" sånglekar.

 

Så småningom börjar vi arbeta med enkla komponerade sånger. Alltjämt i en lätt och lekfull anda på ett efterhärmande sätt.

 

 

Grundläggande i detta arbete är förstås att atmosfären är tillåtande och helt utan dömande. Bedömningarna fult och snyggt existerar inte. Ömsesidigt förtroende och tillit till processen är viktigare än att pressa fram resultat. Överflödigt påpekat kanske men nödvändigt att understryka då detta "att sjunga" är nog så laddat för dessa sångare. En del av arbetetsprocessen handlar naturligtvis om att det successivt blir alltmer avladdat att sjunga.

Att sjunga får gärna vara det mest naturliga, enkla och skojiga i världen och absolut fritt från känslan av prestation. Ren glädje helst.

 

Dessutom: Man är aldrig för gammal för att börja sjunga! Det var en glädje när Helena, 76 år, åter sjöng. Sist var hon 9 år gammal och fick förstå att det var bäst om hon gjorde något annat på musiklektionen.

 

Det gäller att förstå: att sjunga naturligt och med sin egen röst är inget man lär sig.

Att sjunga är naturligt och medfött. Jobbet handlar om att ta bort det som hindrar rösten; att eliminera de spänningar och den mentala laddning som ställer sig i vägen. Sångrösten finns redan - fastän ohörd.

 

Sammanfattning

 

  • Tondövhet som fysiologisk företeelse finns inte
  • S.k. tondövhet beror på spänningar i svalget och understöds av spänningar i framförallt tunga, käke, nacke, skuldror och rygg.
  • Orsakerna till spänningarna är psykologiska och har i vissa fall bidragit till att det intuitiva samarbetet mellan hörsel och röst upphört. Sångaren klarar inte längre av att korrigera tonen.
  • En "tondöv"person kan bli hjälpt att eliminera dessa spänningar, återupprätta samarbetet öra/röst och återfå ett rent sjungande.
  • Genom att arbeta grundligt med andning, stöd, ljud- och klangfärg kan sångaren bli allt bättre på att fånga och bära toner och med tiden sjunga rena melodier.
  • Det tar tid och arbete

.