om Tondövhet

The Liberated Voice

Kefas Berlin

Tondövhet

Kefas Berlin


Om du kan gå, kan du dansa!

Om du kan tala, kan du sjunga!


 - talesätt från Zimbamwe 


Någon egentlig tondövhet finns inte.

De flesta, om inte alla, kan uppfatta en melodi när de hör den. De uppfattar tonerna och skillnad på "mörkare" och "ljusare. Alltså: inte tondöv.

Problemet uppstår när någon som upplever sig som "tondöv", "omusikalisk" eller "utan musiköra" själva ska sjunga en melodi. De saknar säkerhet eller trygghet i vad de gör, de är disorienterade i tonvärlden, de upplever inte tonhöjden i sig och de kan inte sjunga en melodi självständigt .

Talangen för att sjunga är naturligtvis olika från människa till människa. Men den melodiska rösten som sådan äger vi alla och vi har alla möjligheten att sjunga med den röst vi har fått.

"Om du kan tala, kan du sjunga!" Vad talesättet pekar på är att det i det mest vardagliga pratandet finns en inbyggd melodik. Det kallas språkmelodi. Den använder vi oss alla av för att uttrycka känsla, intuition osv.  Orsaken till "tondövhet" står som regel inte alls att finna i någon fysiologiskt defekt utan i en psykologisk...och i sin tur verkar det psykologiska in i det kroppsliga, in i muskelsystemet. 


Jag har haft många möjligheter att få arbeta med s.k. "tondöva" och de har alla gjort stora framsteg i riktning mot att självständigt kunna sjunga melodier. 


Genom att å ena sidan arbeta med att lösa upp muskulära och mentala spänningar och å andra sidan arbeta tekniskt med andning och stöd har de alla gjort framsteg i att kunna höra och fånga specifika toner och i att följa respektive föra en melodi.


Sångare som kallas tondöva eller helt enkelt har svårt att följa eller föra  en melodi har som regel  spänningar i området kring kring stämbanden: käke, tunga, svalg, nacke och skuldror.

Som regel känner de inte av dessa spänningar eftersom de vanligtvis haft dem väldigt länge. Det är även vanligt att spänningarna inte är kroniska utan akuta, dvs de kickar in vid det specifika tillfälle då rösten används, och då framför allt vid sjungande. 

Vanligtvis ligger det psykologiska orsaker bakom "tondövheten". Ofta rör det sig om att sångaren redan tidigt i livet förlorade tryggheten och självförtroendet med den egna rösten.
Ofta rör det sig om händelser eller attityder i skolan.

Men ibland rör det sig om att man helt enkelt övertagit omgivningens begränsade förhållande till sin egen melodiska röst eller uttrycksregister. Eller att de sång-ideal man haft omkring sig verkat oöverstigliga och hämmande på det egna iumgänget med sin rösten och sång.
En sådan hämning kan även komma av att man som litet barn inte fritt fått ge uttryck för känslor med hjälp av den "okultiverade" rösten. Det har ansetts högljutt, ouppfostrat, "inte nödvändigt" eller på annat sätt "jobbigt " för omgivningen.

Den vuxen-attityden börjar redan med första nappen (!). Om barnet inte hörs är allt frid och ro! 

Det lilla barnets röst har en enorm kapacitet vad beträffar ljudstyrka, tonhöjdsvariation och uttrycksregister. En styrka det har kapacitet att använda....utan att bli hes, märk väl.

Rösten finns inte där för att "sjunga fint" i första hand utan för att förmedla emotioner och urladda det som inte känns bra eller, för all del, känns härligt.

Från det allra första primal-skriket är rösten ett medfött läke-verktyg.

Rösten som emotionellt/intellektuellt kommunikationsverktyg är ett senare stadium. Ett stadium som inte borde skjuta det första stadiet åt sidan. De båda bör finnas paralellt.    


Den mänskliga rösten är något som alltid kommer vara djupt förbundet med den som äger den.

Så när någon drabbas av ett socialt "nederlag" i samband med rösten kan det upplevas som ett personligt nederlag eller rent av en kränkning. "Nederlaget" grundar sig som regel på ett dömande av rösten, av uttrycket , av den musikaliska förmågan.  Händer det tillräckligt många gånger blir hen allt mer osäker på samspelet mellan hörsel och röst. Genom det egna hörandet korrigerar vi våra uttryck så att det stämmer överens med det vi vill att det ska stämma med. Det kan handla om vad vi vill få fram men det kan även handla om den överenskomna tonvärlden med sina fasta tonhöjder.

Förtroendet för den – egentligen medfödda – förmågan försvinner.

En oanvänd förmåga tynar bort.


"Jag kan inte sjunga" blir alltmer en del av den personens identitet.


Men det finns en väg ut ur den begränsningen bara man är villig att satsa.

Det är sannerligen värt arbetet - även om det kan ta tid !

Jag blir alltid så glad när en s.k. "tondöv" vill ge sig själv chansen.....att få sångrösten tillbaka.



metoden

Vägarna och metoderna anpassas efter individens behov men generellt

börjar jag med andningen.

Jag börjar med andningen eftersom den är det mest grundläggande för röstavändandet. Andningsövningarna involverar heller inte rösten, vilket är en fördel när man vill undvika de spänningar och den mentala laddning röstanvändandet annars aktiverar.


Spänningar i svalget (som försvårar stämbandsrörelsen) understöds av spänningar i framförallt tunga, käke, nacke, skuldror och rygg.

Genom arbetet med andningen och genom den förbättrade s.k. grundningen av andning och hållning

kan den övre delen av bålen lättare slappna av. Överkroppen avlastas genom det muskelarbete underkroppen tar över.


Saken är nämligen den att dessa sångare (och många andra för den delen) laddar överkroppen med spänningar vid röstanvändandet. Spänningar som fortplantas inåt svalget och ger rösten ett oöverstigligt tufft jobb.


Med andningsövningarna, där andningen grundas och fördjupas, och med de därefter följande röststöds-övningarna kan överkroppen alltmer slappna av vid röstanvändandet.

Rösten vill ha ett stöd i kroppen, en grund, ett golv att s.a.s. stå på. Om den inte får det på rätt sätt, nämligen genom en aktiv muskulatur i bäcken, buk och ländrygg så skaffar den sig det stödet i skuldror, nacke och käke. Detta slags stöd kan liknas vid att gasa och handbromsa samtidigt.

 

Följden av arbetet med andning och stöd är att många spänningar elimineras.

Rösten får större rörelseutrymme och redan här märker man en betydlig förbättring.


När vi sedan börjar att låta rösten ljuda så gör vi just det. Vi ljudar!

Vi väntar med exakta toner och melodier och arbetar istället med klangfärger och den ljudande röstens ljus- (eller mörker-) grader. Eleven får imitera mig på ett lekfullt sätt.

Successivt lockas rösten över från det rent "färgklangliga" till allt mer tonartade ljud. Med tiden lyckas sångaren allt bättre "fånga" och "bära" enskilda toner.

Arbetet går vidare med lekfullt improvisativa "följa och leda-" och "eko-" sånglekar.


Så småningom börjar vi arbeta med enkla komponerade sånger. Alltjämt i en lätt och lekfull anda med hjälp av imitation.


Grundläggande i detta arbete är förstås att atmosfären är tillåtande och helt utan dömande. Bedömningarna fult och snyggt existerar inte. Ömsesidigt förtroende och tillit till processen är viktigare än att pressa fram resultat. Överflödigt påpekat kanske men nödvändigt att understryka då detta "att sjunga" är nog så laddat för dessa sångare. En del av arbetetsprocessen handlar naturligtvis om att det successivt blir alltmer avladdat att sjunga.

Att sjunga får gärna vara det mest naturliga, enkla och skojiga i världen och absolut fritt från känslan av prestation. Ren glädje helst.


Dessutom: Man är aldrig för gammal för att börja sjunga! Det var en glädje när Helena, 76 år, åter sjöng. Sist var hon 9 år gammal och fick förstå att det var bäst om hon gjorde något annat på musiklektionen.


Att sjunga naturligt och med sin egen röst är inget man lär sig.

Att sjunga är naturligt och medfött. Jobbet handlar om att ta bort det som hindrar rösten; att eliminera de spänningar och den mentala laddning som ställer sig i vägen. Sångrösten finns redan - fastän ohörd.


Sammanfattning


  • Tondövhet som fysiologisk företeelse finns inte
  • S.k. tondövhet beror på spänningar i svalget och understöds av spänningar i framförallt tunga, käke, nacke, skuldror och rygg.
  • Orsakerna till spänningarna är psykologiska och har i vissa fall bidragit till att det intuitiva samarbetet mellan hörsel och röst upphört. Sångaren klarar inte längre av att korrigera tonen.
  • En "tondöv"person kan bli hjälpt att eliminera dessa spänningar, återupprätta samarbetet öra/röst och återfå ett rent sjungande.
  • Genom att arbeta grundligt med andning, stöd, ljud- och klangfärg kan sångaren bli allt bättre på att fånga och bära toner och med tiden sjunga rena melodier.
  • Det tar tid och arbete

.